Detta inlägg är marknadsföring

Det är inte alltid bäst att vara bäst

Skrivet den 07 april 2017, Klockan 18:00 | Värdepappret  |

blog_image

Generellt här i livet så är man ute efter så bra resultat som möjligt. Man vill ha så hög lön som möjligt, man vill ha så lång semester som möjligt och man vill ha så hög avkastning som möjligt. Men är det verkligen alltid bäst att försöka maximera sin avkastning ett enskilt år?

Howard Marks på Oaktree capital – vars välkända brev är det första Buffett läser på morgonen om ett nytt har kommit ut – har förklarat varför det sällan är bra att avkasta mer än alla andra ett enskilt år. För att man ska hamna bland de absolut bästa – den översta procenten i ett givet år – krävs det att man är beredd att hamna i den nedersta procenten med sämst avkastning. Det kräver helt enkelt ett väldigt högt risktagande. Man måste vara beredd att ta på sig extraordinära risker för att nå den typen av avkastning. Ofta ser man också att de absoluta vinnarna befinner sig i bottenskiktet ett par år senare.

En annan känd värdeinvesterare, Joel Greenblatt, diskuterar detta fenomen här. Det senaste decenniet har de 25 % bästa kapitalförvaltarna spenderat 3 år eller mer i den sämsta halvan av kapitalförvaltare. För att man ska kunna bli bättre än tre fjärdedelar av alla investerare över tio år, måste man med andra ord vara beredd att vara sämre än hälften av alla investerare under minst tre av dem åren. 79 % av de bästa 25 % av kapitalförvaltarna spenderade minst tre år i den nedersta fjärdedelen av investerare. Och 47 % av den bästa fjärdedelen över tioårsperioden spenderade tre år eller fler i den sämsta tiondelen!

I fondvärlden är tre år en oerhört lång tid. Redan efter ett år i de nedre delarna i avkastningsrankningen kommer investerare att börja flytta sitt kapital till andra förvaltare. Efter flera år i botten, kommer en stor andel av kapitalet att ha flytt. Detta påminner om mitt inlägg om Mr Cool och Mr Crap. Investerare tenderar att öka i fonder när deras överavkastning redan har varit, och minska när sannolikheten för överavkastning är som högst.

Howard Marks skrev i sitt sista memo 1990 om en fondförvaltare för en pensionsfond. Fondförvaltarens avkastning var över en 14-årsperiod aldrig lägre än den 47e percentilen, det vill säga att de var bättre än de 53 % sämsta investerarna varje år. Men fonden var inte bättre än de bästa 27 % – inte ett enda år. Över hela fjortonårsperioden, däremot, innebar detta att de var bland de 4 % bästa fonderna!

Vad betyder det här för dig och mig?

På Twitter, Facebook och bland vänner är det inte ovanligt att se personer som har fått riktigt hög avkastning genom att investera i svenska småbolag de senaste åren. Många av dessa personerna är väldigt duktiga, och pengarna är välförtjänta. Men i andra fall har man tagit väldigt höga risker. Det fungerar – tills det inte fungerar längre. Det kommer en tidspunkt när man inte kan dansa naken längre, när tidvattnet rinner ut. Då gäller det att vara förberedd för att inte hamna på fel sida i avkastningsstatistiken under kommande decennier. Hur stor är nedsidan i din portfölj?

Åsikterna som presenteras i denna blogg är våra egna och ska inte ses som investeringsrådgivning. Gör alltid din egen analys innan du köper en aktie. För att läsa våra analyser och se hela vår portfölj så ska du besöka oss på vår hemsida www.vardepappret.se och teckna en prenumeration. Följ även vår nordiska modellportfölj på Shareville. Vi har ett erbjudande i samarbete med Nordnet. För att ta del av det så klicka på följande länk.

Betygsätt, kommentera
och dela inlägget!

100%

comments

0 Kommentarer

3 Gillar 0 Ogillar
Anmäl inlägget


Det finns ännu inga kommentarer för detta inlägg.