När är man egentligen ekonomiskt oberoende?

Jag och min man har ett par miljoner i lån på vårt hus. Ett par miljoner förresten, jag vet på kronan exakt hur mycket vi tagit i lån  och jag vet exakt  hur mycket pengar vi betalar in för att bo där vi bor varje månad. Sedan har vi ett aktiekapital på x hundra tusen som förhoppningsvis ska bli en miljon om 5-7 år. Av våra nära vänner tror jag att vi är en av dem som har minst möjlighet att bli skuldfria någon gång i livet avseende inkomst, men samtidigt tror jag att det är troligast att just vi  blir det. Motsägelsefullt kanske, men vi har ambitionen att skjuta upp vår ekonomiska belöning till viss del på framtiden.

För mig är frihet viktigt. Jag älskar att resa, men jag vill välja vart, och hur. Jag älskar att jobba, men jag vill aldrig behöva ha ett arbete bara för att betala räkningarna. Jag vill arbeta för att jag älskar att utveckla människor, för att jag vill bidra till samhället och jag vill göra avtryck där jag går i livet (rent metaforiskt). Därför är ekonomisk frihet en stor hjärtefråga för mig, och jag älskar att laborera med siffror:

1 miljon kronor ger, med 3% direktavkastning, 30.000 kronor. Med en vanlig depå ger det 21.000 efter skatt, tillräckligt mycket för att vår familj (två vuxna och ett barn) ska kunna resa utomlands två veckor på sommaren inkl. fickpengar om vi lever snålt.

2 miljoner kronor ger 42.000 kronor efter skatt vilket just nu skulle täcka räntekostnaderna för vårt bostadslån, dock inte  el och reparationer samt övriga räkningar

6 miljoner kronor ger 10500:- per månad, inga jättesummor, men det skulle betala de flesta räkningar.

Om jag däremot räknar på en 8% totalavkastning och dessutom i ett ISK ser det ut på följande sätt (här får ni som är vana gärna rätta mig om jag räknat fel)*:

– En miljon, (1080.000 * 0,0209)*0,3= 6771, dvs 73000 kronor efter skatt

– Två miljoner: (2160.000*0,0209)*0,3= 13543  dvs. 146457 kronor efter skatt

– 6 miljoner: 6480000*0,0209)*0,3= 40629 i skatt och därmed 439371 att sätta sprätt på varje år.

Med andra ord är skillnaderna stora, inte minst beroende på vad man räknar som passiv inkomst. I det senare exemplet krävs det att man säljer av aktierna varje år vilket inte ger skydd mot inflation (såvida man inte lyckas prestera över 8% avkastning vill säga) och vid stora börsfall kan utfallet bli långt under 8% och ibland även negativt. Att leva på avkastningen ger förstås pengarna möjlighet att fortsätta växa och avkastningen brukar inte påverkas lika mycket vid dippar i marknaden. Hur man än räknar är en miljon kronor ett bra mål, men det förändrar inte livet, först vid 5 miljoner och över tycker jag att man kan prata om riktig ekonomisk frihet, oavsett hur man räknar och trots att pengarna då täcker ett rent basbehov beträffande utgifter. Är man två yrkesarbetande krävs förmodligen det dubbla.

När är man klar?

Att vara en högpresterande person som investerar för att få ekonomisk frihet senare i livet tycker jag är bra. Men det finns också en risk som alla målinriktade människor någon gång ställs inför: när är det dags att trappa ner och njuta av segern? Risken är förstås att man bestämmer sig för 5, 8, 10 miljoner eller mer, men att man, när man väl nått dit inte kan fira framgången på det sättet som man drömt om när det fortfarande bara var en dröm. Det är alltid något nytt mål som väntar runt kröken, alltid lite mer frihet som hägrar i fjärran. När det gäller pengar tror jag att det är extra farligt: det går inte att ha för mycket och det går alltid att hitta anledningar till att nå lite längre.

Som jag ser det finns det två alternativ för att inte hamna i den eviga penga-jakten:

– Med risk för att låta som en taskig reklam för ett stort rederi: låt resan vara målet.  men då är det goda investeringar och hög avkastning som ger glädje och  inte livet som mycket pengar kan ge . Exempel på passionerade människor som fortfarande lever ett sparsamt och enkelt liv är Warren Buffet och Aktiestinsen.

– Bestäm vad du vill ha och vad det ska ge. När du når dit, se till att fira framgången genom att göra förändringen du drömde om en gång i tiden. Om du ville ha mer tid att segla, se till att du verkligen tar dig mer tid till odla det intresset när du nått i mål, trots att båten kanske inte är så stor som du skulle önska, tiden inte helt rätt och klimatet inte optimalt.

Själv är jag alltid på väg någonstans. Det är en fördel på många sätt, jag utvecklas ständigt och jag ger sällan eller aldrig upp. Men det är också en sjukdom, som tar sig uttrycket att det är svårt att vara i nuet och som gör att när andra firar framgångar så är jag redan på väg mot nästa mål. Det är något jag fått öva mig i, inte bara som chef utan framförallt som coach. Det kan vara en hårfin gräns att behålla drivet och samtidigt leva här och nu och vara glad för mina ekonomiska framgångar.

Mina ekonomiska mål ser ut så här: En miljon kronor, då ska jag halvera mina investerade pengar och lägga den andra halvan på en liten lägenhet i södra Europa. Vid fem miljoner kronor vill jag kunna förlänga min semester varje år med tre veckor.

När anser du dig vara ekonomiskt fri? Vad ska du göra när du når dit? Diskutera nedan eller följ mig på Twitter! 

* baserat på stadslåneränta 2,09%